jr'

Jag får höra från olika håll att jag bara skriver om Jakob och Martin och aldrig Ellen. Som ni kanske har förstått är dessa mina bästaste vänner ♥
Så här kommer en text om Ellen. En personbeskrivning som jag hade i svenskan nyss.

---

Min vän Ellen

 

Det finns en som jag känner, som jag alltid vill ha en relation med och som jag hoppas aldrig kommer att upphöra. Denna vän är det mest omtänksamma, den underbaraste, den mest fantastiska som finns. Hon är alltid mån om att alla andra ska ha det bra och struntar ofta i sig själv. Det spelar ingen roll vad det handlar om utan hon ställer alltid upp. Hon är så mycket att det inte går och beskriva henne fullständigt. Godhjärtad, charmig och rolig är några av de saker som beskriver henne utöver vad jag redan nämnt.

Vi två är också ganska lika på sättet att vara. Vi har känt varandra i snart 9 år och vårat band blir bara starkare och starkare. Ibland kan man tro att vi läser varandras tankar eftersom att vi lyckas avsluta varandras meningar precis så som man tänkt sig. Det är lite läskigt men det är också ett bevis på hur nära vi står varandra. För mig är det positivt. Jag menar, det är ju hur skönt som helst att slippa prata ibland och låta Ellen göra jobbet istället. Som sagt, hur skönt som helst!

 

Om man för första gången träffar henne får man nog uppfattningen av en blyg och lite osäker tjej, vilket hon också är. Hon säger inte så mycket utan väntar på rätt tillfälle men efter ett tag när hon känner sig mer bekväm kan man knappt få tyst på henne. Då går hennes mun i ett. Hon är också väldigt duktig på att göra bort sig vilket gör henne till en otroligt rolig och klantig person. Istället för att vara diskret och tystlåten är hon inte alls medveten om att det finns en värld utanför hennes egen. Hon lever i sin egna lilla värld vilket är ganska gulligt. Klart att man skäms ibland för henne men vi är likadana på pricken när det gäller sånt så därför är det inte alltid att man skäms. Man skrattar med istället och njuter utav att få vara vän med en sådan härlig karaktär som hon är.

 

Hennes leende och skratt fyller hela världen med glädje. Alla bekymmer man kan tänka sig ha försvinner totalt i hennes närvaro. Inte bara att hon är en ängel, hon är också en trollkar. Hon trollar bort alla bekymmer utan att säga ett ord och ersätter dem med tonvis av kärlek. Så om man behöver kärlek, gå till Ellen.

 

När man ser henne ler hela kroppen. Man börjar nere vid tårna ända tills man når huvudet. Det är som en elstöt går genom kroppen. Hennes långa, mörkblonda, änglalika hår som hänger ner från ryggen och hennes stora blågröna ögon gör henne nästan änglalik. Smal och lång som en lyktstolpe är hon också, men det är det charmiga med Ellen. Hennes händer är små som en bebis och smala. Om det är kallt ute och hon glömt sina vantar ser hennes fingrar nästan ut som istappar. Då brukar jag skämta om att vi kan värma dem och skänka barnen i Afrika Ellen-vatten.

 

Nu har jag mest skrivit om det positiva sidorna och egenskaperna med Ellen så man börjar undra om hon ens kan kopplas till något dåligt och ja, det kan hon faktiskt. Något som inte är så uppskattat är hennes bordskick. Hon äter långsammare än vad sniglar rör sig och dessutom hamnar det mesta utanför tallriken. Efteråt är inte heller hennes andedräkt den fräschaste men det kan jag förstå. Ingen luktar gott i munnen efter en måltid. Sedan kan hon förknippas med en sengångare. Säger man till henne att komma ett visst klockslag ska man nog dubblera det så får man fram tiden då Ellen kommer.

Men trots hennes bra och dåliga egenskaper, hur hon ser ut, hur hon är och beter sig så är hon ändå lika underbar som alltid. Det finns inte en chans att man inte kan tycka om denna flicka och jag har fått turen att lära känna henne.